tisdag 2 oktober 2012

tisdagstankar

Det må vara en vanlig sketen tisdag, för att citera Findus, men hjälp vad lyxig en vanlig vardagsmorgon kan kännas när man inte har bråttom. Ska på seminarium klockan 13, men för ovanlighetens skull hann jag läsa allt redan i går (beror i och för sig på att det enda vi skulle läsa till i dag var resten av gruppens 2-sidors avhandlingsrecensioner, men i alla fall. Jag läste i sällskap av en kanna te på Myra Franklins bokkafé medan regnet öste ner, och det tänker jag definitivt göra om), så i dag började jag med att INTE stiga upp, utan istället läsa Gardell i en och en halv timme i sängen. (Grät inte i dag, grät dock redan på typ första sidan när jag började läsa i går kväll. Och så sade jag för några dagar sedan till Nina att jag "med åldern" slutat gråta av böcker. Nåja.)

Lite före elva släpade jag mig upp, gjorde det konstiga men fantastiska träningprogrammet med hip-hop-tema som jag nog måsta skriva om ordentligt en annan gång (det är då det ska avslöjas exakt hur mycket av ett freak jag är..), duschade och har nu påbörjat ett förtärande av frukost-som-blir-lunch, i sällskap med internetnördande och mera Gardell.

Jag vet hur otroligt irriterad jag själv blir när människor bräker på om "vikten av att ta det lugnt" när jag själv har det stressigt och inte KAN göra det. För ibland är det faktiskt så. Men jag har börjat märka att man rätt ofta lurar sig själv, tror att man är tvingad till att göra det-och-det alldeles precis just nu, inte för sin egen del, utan för att man inbillar sig att det förväntas av en. Och det kanske det gör. Och ibland är det väldigt viktigt att uppfylla förväntningar.
Och ibland mår man väldigt mycket bättre av att bara strunta i dem och istället mysa i sitt ostädade rum på en vanlig sketen tisdagsmorgon. Så att sånt!


4 kommentarer:

  1. Jag kan verkligen inte nog poängtera min nyfikenhet på hip-hop-programmet.

    SvaraRadera
  2. hej raraste, jag hade en ordentlig sovmorron idag jag också. mycket välbehövligt. det är fint att kunna gråta när man läser böcker som kräver det. för min del är det oftast en uppriktig kärleksförklaring till en bok om jag gråter av att läsa den. du är fin du, fast inget brev ännu skrivits av min hand, skriver kand i stället och skäms, hehe. blir glad av att tänka att du myser runt på caféer där borta, ser dig i för stora stickatröjor med kalufsen utstickandes bakom prickiga muggar, kram!

    SvaraRadera
  3. finaste du, du skriver ju här! och jag har inte heller skrivit, så lika mycket får jag skämmas, för jag har minsann tänkt på både papper och pennor och frimärken, men det ska ju krävas lite mer förrän de där sakerna samarbetar och faktiskt skickar i väg någonting. murgh. men nu blev jag så glad av att märka att du också skrivit i din blogg igen, och jag läste det och kände i magen hur mycket jag vill krama dig, och därför tänker jag nu klicka dit och kommentera där istället, så det så! kram!

    SvaraRadera