gamla skolan

Det är något både roligt, och lite provocerande, men i och med det bara ännu mer fascinerande med akademiker av gamla skolan. Ni vet, de där som föreläser utan power point och tydlig struktur, som kanske dyker upp med tjocka buntar anteckningar under armen, men ändå pratar fritt, associerar hit och dit, fastnar i resonemang och är så belästa att man känner sig som en femåring i jämförelse.

Jag älskar den här typen av föreläsare, och jag har turen att ha sådana också här i Göteborg. Samtidigt kan jag känna en smula avundsjuka gentemot dem, eftersom det känns som om den sortens bildning som de besitter inte möjliggörs på samma sätt vid universiteten i dag. Man måste nischa sig, gärna tidigt. Man ska läsa in sig på det som behövs för att nå den examen man vill ta, men sedan ska man inte hänga runt och läsa så mycket mer, utan raskt pallra sig ut i arbetslivet och göra något vettigt, eller snickra ihop en snäv forskningsplan som går snabbt att genomföra. Klart man kan fortsätta att bilda sig på fritiden, men det ska i så fall vara ens hobby. Att i dag vilja bli en "gamla skolans intellektuell" som får sitta på sitt rum och läsa tjocka böcker och skriva obskyra texter utan att någon klagar är mer eller mindre omöjligt. Och visst, jag kan tycka att det är bra eftersom "gamla skolans intellektuella" förutsätter ett samhälle med en väldigt hierarkisk och aristokratisk arbetsfördelning, som jag definitivt inte förespråkar, men samtidigt skräms jag av tanken på att själv bli en smalspårig fackidiot.

Om ingen får resurser att verkligen bara bilda sig, läsa och läsa och skriva utan att kanske alltid veta exakt vart man är på väg tror jag många viktiga insikter aldrig blir gjorda. Men vad ska man leva på medan man gör det? Man måste vara effektiv för att få finansiering, ha tydliga planer, skriva begripligt. Ja, nå, det sistnämnda är väl inte för mycket begärt, inte heller när det gäller "gamla skolan". Men samtidigt finns det något trollbindande i texter som får mig att tänka att "det här är så konstigt skrivet att det aldrig skulle bli publicerat i dag", men som samtidigt kryllar av insikter, eller i alla fall antydningar av insikter som alldeles tydligt lurar under ytan och får en att inspireras och imponeras.
Jag hoppas sådant får skrivas också i framtiden, dock gärna också av andra än privilegierade vita män.

Jag går en kurs om att läsa Foucault just nu, ska kanske tilläggas. Och det kräver sin tankeverksamhet.

Men, lyckligtvis, är det väldigt kul! Bara att försöka maximera bildningen så länge studiestödet ännu trillar in...