onsdag 30 januari 2013

lite trött på ord just nu

Jag lever fortfarande. Så att det nu inte råder någon tvekan. Jag har det till och med bra.

Däremot har jag svårt att formulera mig offentligt just nu. Har knappt skrivit en enda facebookstatus sedan nyår. Inga blogginlägg heller, som ni ser. Jag tänker för mycket på vad ord gör och säger, märker att jag ändå fokuserar alltför mycket på mig själv och min påstådda identitet som ditt eller datt och blir så väldigt trött på det att jag istället inte säger någonting alls.

Däremot har jag börjat dansa igen. Det är ordlöst. Det känns rätt just nu.

Palucca, hoppar som man ska. Jag hoppar inte så här. Riktigt ännu.


Samtidigt plitar jag på en artikel om bildning och ser fram emot att gå på festivalfilmer i veckoslutet. Lägenheten börjar kännas mer hemvan och det trevligaste är nog att nu är vi två.

3 kommentarer:

  1. Jag tror det gör gott med en skrivpaus ibland. Hoppas ni trivs bra i Göteborg! :)

    SvaraRadera
  2. Det har du nog rätt i! Lite hoppas jag ändå att orden ska börja komma tillbaka, jag saknar dem. Hittills trivs vi riktigt bra här, tack! :) Hoppas Åbo är snällt mot dig och att du har det bra, jag ser med spänning fram emot att nosa på din kand när den blir klar!

    SvaraRadera
  3. varje ord är betydelsefullt. jag har påbörjat tre brev till dig de senaste veckorna. pappersarken har fyllts med tunga klumpar av förvirring och trötthet. sen har jag kritiskt granskat och förvisat dem som odugliga brev till nån så fin som du.

    när solen bröt fram och lockade mig med hopp om vår och livslust färgade jag mig alldeles blond och klippte riktigt kort hår. men några vettiga brev har inte uppkommit. jag vill liksom för mycket, vill kunna förmedla allt som är, eller essensen av vad som är i min värld just nu. ribban är alltså alltför hög. så nu säger jag dig att brev kommer när tid är, när de ska och vill bryta fram ur mitt varande. men jag tänker på dig och du vilar i min själ med minnen av våra promenader, våra ord och våra ovissheter. jag tänker på hur vi gick genom åbo längs ån och jag är tacksam över att du fanns med mig just då. när allt var brytningspunkter och förändring.

    kärlek till dig och din farbror dit långt borta, jag längtar efter er och längtar tills vi bor i samma stad igen. tror att om jag flyttar bort nån gång och bygger bo ska jag röva er med mig, bara så ni vet.

    SvaraRadera