Sara Ahmed slår huvudet på spiken och jag slår min panna mot skärmen av frustration för att det aldrig finns tid för både uppsatsskrivande, läsande, städande, matlagande, motionerande, slappande, socialiserande - och då lever jag ändå i ett jämnfördelat tvåpersonshushåll utan några barn eller djur att ta hand om. Jag kan gott förstå att det var lättare att skapa stora och banbrytande verk som filosof när sittandet vid skrivbordet var allt man (ja, i detta fall just "man" och inget annat...) behövde befatta sig med, medan städning och matlagning sköttes av andra. Jag kan avundas den situationen just när deadlinen pressar, men annars är jag övertygad om att det är farligt att anse sitt eget arbete vara "för viktigt" för att man (i det här fallet jag) ska ha tid att sköta om mitt hem.
Nina Björk skriver vansinnigt klokt i "Lyckliga i alla sina dagar" (har tyvärr lånat ut boken, så kan inte citera ordagrannt) om vikten av att själv städa, för att påminna sig om att mänskligt liv lämnar spår. Jag är övertygad om att den påminnelsen är livsviktig om filosofin som skapas vid skrivbordet ska ha någon verklighetsförankring. Problemet med hushållsarbetssituationen i dag är att det fortfarande oftast sköts av kvinnor, utanför deras ordinarie arbetstid. Jag tror inte att lösningen är att det ska bli lättare att anställa städhjälp, eftersom det bara leder till att vi fjärmar oss från vår egen smuts, utan att vi börjar se på hushållsarbete som ett riktigt arbete, vilket i sin tur leder till att ingen borde behöva arbeta längre dagar på sitt ordinarie jobb än att det finns krafter över för att städa en gång i veckan. Detta givetvis gällande såväl män, kvinnor som alla andra.
Apropå sånt skriver Liisa väldigt klokt om arbetsdagars längd på sin blogg, läs läs!
Just i dessa dagar är omständigheterna i och för sig lite speciella för min del eftersom vi håller på att packa ihop alla våra ägodelar och storstäda lägenheten vi huserat i sedan januari. Det känns snyftigt och vemodigt, att bo i Majorna har varit något av det bästa någonsin. Men, nu väntar å andra sidan tre veckor som kämppisar till Nina, så läget är rätt toppen i alla fall!
Nina Björk skriver vansinnigt klokt i "Lyckliga i alla sina dagar" (har tyvärr lånat ut boken, så kan inte citera ordagrannt) om vikten av att själv städa, för att påminna sig om att mänskligt liv lämnar spår. Jag är övertygad om att den påminnelsen är livsviktig om filosofin som skapas vid skrivbordet ska ha någon verklighetsförankring. Problemet med hushållsarbetssituationen i dag är att det fortfarande oftast sköts av kvinnor, utanför deras ordinarie arbetstid. Jag tror inte att lösningen är att det ska bli lättare att anställa städhjälp, eftersom det bara leder till att vi fjärmar oss från vår egen smuts, utan att vi börjar se på hushållsarbete som ett riktigt arbete, vilket i sin tur leder till att ingen borde behöva arbeta längre dagar på sitt ordinarie jobb än att det finns krafter över för att städa en gång i veckan. Detta givetvis gällande såväl män, kvinnor som alla andra.
Apropå sånt skriver Liisa väldigt klokt om arbetsdagars längd på sin blogg, läs läs!
Just i dessa dagar är omständigheterna i och för sig lite speciella för min del eftersom vi håller på att packa ihop alla våra ägodelar och storstäda lägenheten vi huserat i sedan januari. Det känns snyftigt och vemodigt, att bo i Majorna har varit något av det bästa någonsin. Men, nu väntar å andra sidan tre veckor som kämppisar till Nina, så läget är rätt toppen i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar